Bara hon

Bara hon. Hon springer. Fortare och fortare, ser marken susa förbi under sina bara fötter. Det är mörkt. Hon är ensam. Har inte detta hänt förut? Jo. Så många gånger. Tårarna rinner nerför hennes smutsrandiga kinder. Stigen är smal, men hon bryr sig inte. Det enda hon vill är att ta sig därifrån. Slippa tänka. Förtvivlan. Hat. Ensamhet. Grenarna rispar blodiga sår på hennes bara armar. Allt ä...